Söndagspyssel

Lång, skön söndag. Tyvärr blev promenaden som var ämnad att gå till Reimersholme avbruten av regn. Vi hann knappt tillbaka över bron som signalerade för öppning. Som vanligt var det en segelbåt med en mast som stack upp en halvmeter som skulle igenom.

Jag började läsa en bok med den underliga titeln "Fågelflickor och frusna pojkar" och den är skriven av en pensionerad lärare vid namn Christina Monthan Axelsson. Anledningen till att jag lade märke till boken och författaren var att jag gick på ett "nyttigt" seminarium på Bokmässan, ett som jag skulle kunna rapportera till men chef om. Seminariet hade rubriken "Om att se eleven" och det visade sig att även mina båda kolleger som bevistade mässan hittat dit.

Boken verkade intressant. Som författaren påstår finns det inte så många böcker som beskriver skolan inifrån, så den här såg vi till att få köpa ett antal av till skolan. I panelen fanns, förutom författaren - som såg ut att vara en rar gammal tant - även förläggaren med den goda näsan (hon har nosat upp flera nobelpristagare i förväg) och de tjocka vaderna samt märkligt nog min fackordförande Metta Fjelkner. Men seminariet fanns också med i LR:s annons.

Alla tre intygade att det är en bra bok, så nu får vi se. Jag ska försöka kränga en recension om jag gillar den.

Min fackordförande har en märklig förmåga att hålla sig framme. Inte för att jag har nåt emot det, för hon är nog den bästa jag haft, alla kategorier, från LO och "uppåt". Jag skrev en recension av Gunnar Ohrlanders bok om skolan, "Den gudarna älskar..." och när jag fått iväg den kom ett utskick från facket. Det var en text på flera sidor, ett öppet brev till skolminister Björklund med krav på att han ska be alla lärare i Sverige om ursäkt. Brevet var undertecknat av Ohrlander och ... just Metta Fjelkner.