Valupptakt med Euskefeurat

Söndag den 22 augusti hade opposititionen tillsammans med LO en fem timmar lång valupptakt på Långholmen i Stockholm. Mikael Wiehe, Lars Ohly, Peter Eriksson med flera visade sig under uppropet "Inga fler skitår". Allt gott och väl med hyfsat väder. Men publiken var rätt gles och när Ronny Eriksson med Euskefeurat som sista nummer och showens absoluta höjdpunkt framträdde och dessutom framförde viss kritik angående oppositionens självförtroende och LO:s ryggrad visade det sig att alla politiska och fackliga företrädare redan hade givit sig iväg. Så stort var det kulturintresset. Bara prata själv - inte lyssna på "rörelsen"!

Världens längsta bokbord

Författarcentrum Öst bidrog med tjugo av alla de bord som utgjorde världens längst bokbord - på Drottninggatan i Stockholm söndagen den 15 augusti i år. Över 40 av medlemmarna deltog och det blev en fin dag trots en liten stund med regnstänk. Vätan betydde ändå att vi fick användning för de plastöverdrag som inköpts "utifall". Som medarbetare för FC Östs del hoppas jag att alla deltagare och besökare känner sig nöjda med dagen - och att de som avstod ångrar sig och kommer igen nästa år.

Stockholms kulturfestival

Eftersom jag jobbar med Stockholms kulturfestivals final, det stora bokbordet på Drottninggatan på söndag, ville jag ta en titt på vad som erbjuds tidigare i veckan. Sagt och gjort: Jag tog min fru i hampan och tunnelbanan till Norrmalm. På vägen läste jag över en medresenärs axel att en komiker åkt fast för sjöfylla, sjöpolisens sommarnöje, med 0,3 promille alkohol i kroppen. Och det var ju ingen kulturell upplevelse.

Men på Sergels torg hade man ställt upp ett tält vari man byggt upp en liten estrad med mycket amatörmässigt ihopspikade och dito målade möbler. Min fru sa att det var tänkt att vara roligt. På scenen satt två herrar och förde ett samtal om naturlyrik för en gles skara pensionärer på stolar med gungryggstöd. Efter en kvart blev jag tvungen att föra ut min fru som nickat till i kvalmet därinne.

I portalen till Brunkebergstorg fanns en utomhusscen på vilken en kuplettsångare ackompanjerad av en pianist uppträdde. Han var klädd i röd smoking och påminde till röst och omfång om Johnny Bode. Publiken var mycket uppskattande och det var fullsatt. Säkert flera hundra personer och det lät rätt bra.

På själva Brunkebergstorg fanns också en estrad. Där underhöll ett popsnöre på sedvanligt sätt. Min fru tyckte att han lät som Peter Jöback men sa att det inte var han. En grupp ungdomar stod framför scenen och jublade åt honom som inte var Jöback. När han fick syn på oss slutade han i alla fall.

Även på Gustav Adolfs torg fanns en scen, en stor sak. Där satt en symfoniorkester och repade. Kanske det var orkestern från Operan som tvingats ut från sitt trygga dike i huset bakom.

Norrbro var tömd på trafik, men tyst var det inte. Det hördes ända uppe på bron att något pågick bredvid. På Strömparterren underhöll en vuxen man ett antal barnfamiljer med nån sorts skum eller såpbubblor.

På Stora Nygatan och Söder Mälarstrand var det som vanligt. Ingenting av festivalen syntes där.

Tyvärr visade det sig att den t-shirt jag köpt åt min fru med loggan på framsidan hade datum för festivalen på baksidan så denna festival kommer att stanna länge i vårt gemensamma minne.