Eget kok i eget kök

I Pyttans A-B och C-D-LÄRA från 1896, skaldar herrarna J.A.G. Acke, Albert Engström, Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding och Birger Mörner: "Hummern blygare än laken rodnar när han kokas naken".

Det är samma sak med kräftor. Jag köpte ett kilo levande idag. Fick väcka dem efter att de slumrat i kartongen på hemvägen. Ruskade lådan så att jag kunde höra hur klobärarna började svepa runt med morrhåren och kravla runt. Sedan kokade jag upp vatten och hällde i salt och en gnutta socker och 1 dl av den sista Guinessen från Dublin. Dillen klippte jag upp för att den skulle gå ner i grytan. När jag skulle plocka i kräftorna var det en som nöp mig i fingret, men jag var beredd och släppte ner honom, för det var en hanne, i det kokande vattnet. Och snart fick de andra gå samma väg. När kartongen var tömd var det locket på - som i en ordinär sosseförsamling.

Nu svalnar godbitarna i grytan och det skall de göra tills imorgon. Visst ser det härligt ut! En natt i kylskåpet bara och vissa varor på kylning, sedan är livet nästan fullkomligt. Men det gäller att ha BÅDE kräftor och drycker inom räckhåll. Annars kan det bli katastrof - som i filmen Att angöra en brygga.

Kräfttider

Augustikvällarna blir mörkare och tankarna går till texter som berör kräftätande och kulörta lyktor. Från Albert Engströms valaffisch med text som handlade om att kräftor kräva dessa drycker - en affisch som kanske stoppade idéerna om totalförbud för alkoholförsäljning. Nils Ferlins dikt Med många kulörta lyktor handlar inte alls om nån kräftfest utan om hur dystert det ser ut när lyktorna slocknat.
Olle Adolphson däremot har lyckats fånga en romantisk kräftfest för två i visan Grön kväll i Margretelund: "Vem fick sitta vid dukat bord och vem fick skåda ett tråg där en lukt utav krondill stod, och där kräftor i drivor låg. Vem fick porter och rostat bröd med kall genever därtill. Medan kvällen brann ner till glöd och när luften blev tyst och mild." Inga frågetecken i texten, men gripande stämningsfullt.
En annan kräftälskare är August Strindberg, som låter magister Blom i novellen Måste i Giftas visa läsarna hur en expert äter kräftor medan forne eleven Gustav serverar. Blom äter förstås ensam på lokal och det har han gjort på samma ställe i tolv år. Klart att han är kunnig. "Det finns ingen i mer än han som kan äta kräftor i i Sverige och när han ser någon annan råka äta kräftor säger han: Du kan inte äta kräftor." Därefter berättar Strindberg hur hans magister går tillväga. Detaljerat och smakligt.
På lördag är det min tur - att tillsammans med ett glatt gäng som förra året kalasade på havskräftor på Käringön prova den här varianten.