Kräfttider

Augustikvällarna blir mörkare och tankarna går till texter som berör kräftätande och kulörta lyktor. Från Albert Engströms valaffisch med text som handlade om att kräftor kräva dessa drycker - en affisch som kanske stoppade idéerna om totalförbud för alkoholförsäljning. Nils Ferlins dikt Med många kulörta lyktor handlar inte alls om nån kräftfest utan om hur dystert det ser ut när lyktorna slocknat.
Olle Adolphson däremot har lyckats fånga en romantisk kräftfest för två i visan Grön kväll i Margretelund: "Vem fick sitta vid dukat bord och vem fick skåda ett tråg där en lukt utav krondill stod, och där kräftor i drivor låg. Vem fick porter och rostat bröd med kall genever därtill. Medan kvällen brann ner till glöd och när luften blev tyst och mild." Inga frågetecken i texten, men gripande stämningsfullt.
En annan kräftälskare är August Strindberg, som låter magister Blom i novellen Måste i Giftas visa läsarna hur en expert äter kräftor medan forne eleven Gustav serverar. Blom äter förstås ensam på lokal och det har han gjort på samma ställe i tolv år. Klart att han är kunnig. "Det finns ingen i mer än han som kan äta kräftor i i Sverige och när han ser någon annan råka äta kräftor säger han: Du kan inte äta kräftor." Därefter berättar Strindberg hur hans magister går tillväga. Detaljerat och smakligt.
På lördag är det min tur - att tillsammans med ett glatt gäng som förra året kalasade på havskräftor på Käringön prova den här varianten.