Så fick vi träffa lille Daniel, släktens yngsta, född 8 augusti i år och en månad imorgon. Han bor i Märsta så han har goda chanser att bli flygintresserad. Vi får väl se. Intressant att tänka sig att när han är i min nuvarande ålder är vi antagligen borta alla vi bloggare på nätet. Man kan vara spekulera om vad som kommit istället.
Häromnatten tittade jag på den gamla Hasse Ekman-filmen Fram för lilla Märta. Hon - i Stig Järrels gestalt - var betydligt större än Daniel. Filmen, inspelad 1945, är en osannolikt optimistisk historia om kvinnokamp (lugn bara: det kämpas för hemmafruarnas rätt till drägliga arbetsvillkor), bland annat i en riksdag utan partier där vem som helst kan ringa in motioner till talmannen som sedan tvingar någon riksdagsman/kvinna att tala för dem.
Men filmen börjar och slutar i en tänkt framtid med en Järrel i långt, vitt skägg vid tiden för det senaste sekelskifter och den nymodighet man då tänkte sig skulle komma var näring eller mat via piller, men där blev siarna blåsta. I skrivande stund blomstrar kockprogrammen på teve och intresset verkar hålla i sig.
