Valupptakt med Euskefeurat

Söndag den 22 augusti hade opposititionen tillsammans med LO en fem timmar lång valupptakt på Långholmen i Stockholm. Mikael Wiehe, Lars Ohly, Peter Eriksson med flera visade sig under uppropet "Inga fler skitår". Allt gott och väl med hyfsat väder. Men publiken var rätt gles och när Ronny Eriksson med Euskefeurat som sista nummer och showens absoluta höjdpunkt framträdde och dessutom framförde viss kritik angående oppositionens självförtroende och LO:s ryggrad visade det sig att alla politiska och fackliga företrädare redan hade givit sig iväg. Så stort var det kulturintresset. Bara prata själv - inte lyssna på "rörelsen"!

Världens längsta bokbord

Författarcentrum Öst bidrog med tjugo av alla de bord som utgjorde världens längst bokbord - på Drottninggatan i Stockholm söndagen den 15 augusti i år. Över 40 av medlemmarna deltog och det blev en fin dag trots en liten stund med regnstänk. Vätan betydde ändå att vi fick användning för de plastöverdrag som inköpts "utifall". Som medarbetare för FC Östs del hoppas jag att alla deltagare och besökare känner sig nöjda med dagen - och att de som avstod ångrar sig och kommer igen nästa år.

Stockholms kulturfestival

Eftersom jag jobbar med Stockholms kulturfestivals final, det stora bokbordet på Drottninggatan på söndag, ville jag ta en titt på vad som erbjuds tidigare i veckan. Sagt och gjort: Jag tog min fru i hampan och tunnelbanan till Norrmalm. På vägen läste jag över en medresenärs axel att en komiker åkt fast för sjöfylla, sjöpolisens sommarnöje, med 0,3 promille alkohol i kroppen. Och det var ju ingen kulturell upplevelse.

Men på Sergels torg hade man ställt upp ett tält vari man byggt upp en liten estrad med mycket amatörmässigt ihopspikade och dito målade möbler. Min fru sa att det var tänkt att vara roligt. På scenen satt två herrar och förde ett samtal om naturlyrik för en gles skara pensionärer på stolar med gungryggstöd. Efter en kvart blev jag tvungen att föra ut min fru som nickat till i kvalmet därinne.

I portalen till Brunkebergstorg fanns en utomhusscen på vilken en kuplettsångare ackompanjerad av en pianist uppträdde. Han var klädd i röd smoking och påminde till röst och omfång om Johnny Bode. Publiken var mycket uppskattande och det var fullsatt. Säkert flera hundra personer och det lät rätt bra.

På själva Brunkebergstorg fanns också en estrad. Där underhöll ett popsnöre på sedvanligt sätt. Min fru tyckte att han lät som Peter Jöback men sa att det inte var han. En grupp ungdomar stod framför scenen och jublade åt honom som inte var Jöback. När han fick syn på oss slutade han i alla fall.

Även på Gustav Adolfs torg fanns en scen, en stor sak. Där satt en symfoniorkester och repade. Kanske det var orkestern från Operan som tvingats ut från sitt trygga dike i huset bakom.

Norrbro var tömd på trafik, men tyst var det inte. Det hördes ända uppe på bron att något pågick bredvid. På Strömparterren underhöll en vuxen man ett antal barnfamiljer med nån sorts skum eller såpbubblor.

På Stora Nygatan och Söder Mälarstrand var det som vanligt. Ingenting av festivalen syntes där.

Tyvärr visade det sig att den t-shirt jag köpt åt min fru med loggan på framsidan hade datum för festivalen på baksidan så denna festival kommer att stanna länge i vårt gemensamma minne.

Med Wiehe på Gröna Lund

Att se och lyssna på Mikael Wiehe var upplyftande. Hans humör sviktar inte som på andra sextioplussare. Han var visserligen förpassad till lilla scenen som numera är detsamma som dansbanan eftersom den riktiga lilla scenen fått ge vika får nån sorts barnattraktion.

Publiken fyllde gott och väl ut platsen i alla fall och den var mycket entusiastisk, särskilt till de mera politiska låtarna och introduktionerna. Trots värmen höll de flesta ut, stående i sjuttio minuter plus väntetiden innan klockan åtta.

Något ansträngande när den egna tyngden pressade fötterna mot dansgolvet. Lyckliga de som tagit plats vid borden invid räcket sådär två timmar innan.

Skitdag med fusk och orimliga krav

Ingen bra dag idag - med sega möten och fuskande elever som tittar sig skelögda på varandras prov och tror att det inte syns. Dessutom är det ett säkert tecken att de som fuskar tittar mera på provvakten än på provuppgiften.

Till råga på allt hade min skyddsling Micke fått inkassokrav på räkningar som redan är betalda. Varning för Ginza som skickar ut räkningar som ska betalas inom tio dagar. Kommer inte betalning in i tid tillkommer påminnelsavgift på 50 kronor från ett annat bolag som heter Klarna och - som det tycks - några veckor efter att räkningen betalts och påminnelse betalts kommer ytterligare krav på inkassoavgift från ett annat bolag som heter Segoria.

Källgranskning på Postmuseet

Var i fredags på Postmuseet med en grupp elever och min lärarkandidat. Vi skulle få en genomgång i ämnet källgranskning - ett mycket viktigt och aktuellt ämne nuförtiden. Så vi hade preparerat med två stycken uppsatser som handlade om kommunikationer under andra världskriget. Nog så intressant, fast eleverna tyckte texterna var tunga och att man skrev sjukt många brev på fyrtiotalet. Uppsatserna var skrivna av komvuxelever - inte helt perfekta alltså.

Vår ciceron på museet frågade eleverna vilka källor man kan använda för att hämta uppgifter. De svarade förstås "internet", men sedan blev det inte mycket mer. "Böcker" och "uppslagsverk" krystades fram med visst besvär. Efter en tyst minut som kanske bara var en halv kunde vår guide inte hålla sig längre utan slängde triumferande fram: "Arkiv"!

Då muttrade vår mest ovilliga och negativa elev: "Nu fick Stefan en idé!"

Shakespeare, Özz Nujen och SJ

Efter jobbet i torsdags, skärtorsdagen, åkte jag med några närstående och arbetskamrater till Uppsala med tåg för att se uppsättningen av En midsommarnatts dröm. Resan från Centralen till Uppsala och åter kostade över 1000 kr för sex personer medan teaterbiljetterna för samma sällskap kostade 980 kr. Vad som var mest prisvärt och varade längst är det ingen tvekan om.

Ett vägande skäl till resan var att vi ville se och höra Özz Nujen, särskilt efter den översvallande kritiken i DN. Hans stå-upp-attityd passade utmärkt till Puckrollen och det blev en hel del "spelande på publiken". Vid ett tillfälle ville han att de som någon gång varit kära skulle applådera. Då märkte jag att damen bredvid mig, en alldaglig femtioplus finska som jag aldrig sett förut, inte applåderade. Det var så uppenbart och som jag uppfattade det demonstrativt så jag frågade diskret: -Vad då? Har du ditt kvar?

Då log hon och sa med sin sjungande dialekt: -Nej, det var så länge sen och jag låg bara så här! medan hon sträckte ut armarna.

Studiebesök

Tillsammans med en grupp gymnasieelever, nio stycken glada grabbar, besökte min lärarkandidat Åsa och jag Nationalmuseum för ett par dagar sedan. Det visade sig att ingen av gossarna besökt detta fina - i ordets alla bemärkelser - hus och de såg något tvivlande ut när jag påstod att vi alla äger detta hus och har rätt att och bör ta del av det som bjuds där.

Vi skulle studera svenskt och franskt 1700-talsmåleri, titta på några av tavlorna och skulpturerna, göra jämförelser och svara på några tänkvärda frågor som t.ex. vem Roslins Damen med slöjan föreställde och varför han målat detta porträtt och varför Pilos målning av Gustav III:s kröning inte var färdig. I elva år hade mästaren stretat med detta visserligen storslagna verk, men i alla fall.

En av eleverna blev mycket imponerad av ramarna och undrade om det var rent guld. Jag förklarade att det var förgyllt trä, men han menade att det måste vara ett par kilo guld i alla fall. Sen undrade han hur gammalt huset var och när jag sa att det var omkring etthundra år undrade han om "marken" var lika gammal. Ekparketten var minst lika imponerande som ramarna och huset.

När uppgifterna var lösta frågade jag om några ville följa med på Rubensutställningen och studera nakna tanter, men då gäspade en av gossarna och sa att sånt finns på internet.

Tre stycken följde med i alla fall och gick igenom både Rubens och Rembrant och annat. När vi kom ut och följdes åt till Kungsträdgården sa en av dem medan han tittade ut över Strömmen på Slottet, Rikdsagshuset, Arvfustens palats och Operan: "Varför kan det inte se ut så här i Hovsjö?"

Om resan är målet

Vistelsen i Göteborg hamnade upptill i förväntnings- och resultatskålen. Hotellet var bra och teatern var bra, men resan var en prövning - åt båda hållen. Att sitta på tåg i fem-sex timmar är ingen höjdare, särskilt när det inte ens finns restaurangvagn eller bufféhalvvagn utan bara gratis termoskaffe med bulle. Visserligen kan den som är van vid att koncentrera sig under oväsen läsa en del, men det är lättare om man kommit ihåg att ta med hörselskydd. Ett par hundra sidor om Ivar Lo och kvinnorna blev det i alla fall.

Sportlovserbjudande

Den här gamla datorn börjar bli så knarrig att det knappt går att blogga. När jag har gått in på Victors eller Janes bloggar och läst och kommenterat låser det sig. Stendött. Dags att dra igång den nya datorn, men den nya trådlösa routern ville inte vid första försöket. Den nya skrivaren däremot fungerade vid första försöket.

Lika bra att skjuta upp eländet. Håller på att rensa upp bland vhs-filmerna och svara på diverse mail från Författarförbundet. Jag kan lova att det pågår verksamhet där. Men imorgon blir det paus med resa till Göteborg och Gothia towers och Stadsteatern med pjäsen Familjen i regi av Peter Dalle och med Ann Petrén i en av rollerna.

Kalla ljuspunkter

Gärna vinter och snö - om det inte vore så förbaskat kallt. En ljuspunkt är utdelningen av Ivar Lo-priset (det ena) på Polstjärnan på författarens 109-årsdag imorgon. Ett plus är återvändandet till lokalen, ett annat är årets pristagare och artister.

avslutat juryarbete

Mitt juryuppdrag som startade med en inledande text av mycket framgångsrika barnboksförfattaren Martin Widmark är nu avslutat. Vi i juryn som försökt bedöma de texter som skolelever skickat in i tre omgångar fick träffa alla pristagarna och deras syskon och föräldrar, författaren samt Länstidningens fotograf och en äldre (kvinnlig) journalist som måste vara välutbildad: Journalisthögskolan minst, för hon frågade de vinnande små författarna - de går i tredje och fjärde klass - "Hur känns det?" Man blir imponerad.

De små skribenterna lyssnade andäktigt till Widmarks berättande om sitt skrivande och några föräldrar och stolta lärare, som jag visst glömt att nämna, undrade om skrivarkurser för sina skyddslingar. Det skvallrar om ett visst intresse och möjlighet till återväxt.

Recension

Efter förrättat värv ska man göra en utvärdering. Den som läst en bok eller sett en film skriver ner sina åsikter och skickar in till Dagens Nyheter för publicering. Alla har kanske inte den möjligheten (att dessutom få betalt för att berömma eller skåpa ut ett verk eller en föreställning), men många skolelever kan lämna in sina alster till sin lärare. Så här skrev en av mina elever om filmen "Köpmannen i Venedig": "Det var bra, dom pratade typ gammal svenska och de pratade typ i dikteri".

Filmen vi såg var versionen med Al Pacino som vi helt lagligt kan gotta oss åt i år.

Om komedi och tragedi

Teatertermerna komedi och tragedi har i dagligt tal urvattnats. Tragedi handlar mest om olyckor, som naturkatastrofer och annat kvällstidningsmums. Komedi anses vara amerikanska filmer "som man skrattar åt". Ett exempel är "Mitt stora, feta grekiska bröllop". Alla vet ju att greker är löjliga utlänningar så det är bara att skratta. Det går bra att börja på vägen till bion.

För att i någon mån illustrera renässansen för en klass visade jag den filmatiserade teaterpjäsen "Köpmannen i Venedig". En av de åtföljande frågorna handlade om genren och hur man kan veta vilken genre det handlar om. I det tryckta materialet som innehöll såväl bokrecension som filmrecension stod att eleverna sett något som klassades som "drama". Men det är en - enligt min mening - slapp benämning på en allvarlig film, ofta med nån relation i centrum. Drama i gängse mening är ett dramatiskt verk, en teaterpjäs.

På baksidan av den tryckta pjäsen i översättning stod det "komedi". Jag hävdade förstås att "Köpmannen" är en komedi eftersom "de får varandra" och ingen dör på slutet. Den elake - här juden Shylock (som dock vinner sympatier i sin berömda monolog) får lång (längre) näsa.

Några av eleverna tyckte dock att det inte var nån komedi eftersom de inte skrattade och filmen var allt annat än rolig. Jag hävdade att de borde inse skillnaden om de tänkte på Hamlet och Romeo och Julia med de tragiska och våldsamma dödsfallen som huvudpersonerna råkar ut för.

Några (andra) elever var helt på det klara med begreppen och uppskattade filmen/pjäsen mer än jag hade kunnat föreställa mig. Kanske diskussionen väckte några bestående tankar och idéer om teaterpjäser, filmer och filmade teaterpjäser och hur begreppen glider då och då.

Vart tog förresten "melodramen" vägen?

juryjobb

Jag sitter i en jury som ska belöna texter skrivna av mellanstadieelever. Det handlar om deckartävling för barn. Kanske kan det medverka till att vi får nya berättare och författare i framtiden. Inget fel på intresset. Så mycket kan jag avslöja trots att prisutdelningen sker först den 16 februari. Flera tävlingsinslag har varit publicerade i Länstidningen redan. Det finns trots allt några entusiaster i Sveriges sämsta skolkommun. Eller varför inte citera en av författarna: "Ochej sa polis mestaren".

Årsmöten

Så börjar ett nytt arbetsår. Det blir intressant att se om det blir omorganisationer och nedläggningar även på min arbetsplats i år. Dessutom ska alla föreningar ska hålla årsmöte, revisioner ska genomföras, årsberättelser skrivas och nya styrelser tillsättas. Många sura äpplen att bita i om man råkar vara valberedning i en förening med många avhopp i styrelsen. Gissa vem som hamnat i den situationen! I värsta fall får några ledamöter handplockas på årsmötet - om nu någon vågar sig dit.

Januari 2010

God Jul och Gott Nytt År! ropades och tjatades det ständigt under närmast passerade månadsskifte (liksom under ett antal år tillbaka). Vad menas? Vem bryr sig? Tomma artighetsfraser som ska sägas med ett leende som om man tänkte på varenda människa man möter och deras helgers innehåll och deras framtid. Men så ska det vara och man kan inte värja sig. Möjligen som några jag känner underteckna med G N Å. Det måste vara det minimala. Tänk om man skulle analysera och förklara vad man menade varje gång man slängde ur sig frasen, till varje människa som dyker upp. Samtalen skulle bli långa, men kanske mera innehållsrika och man kanske kunda avstå i onödiga fall. Om inte minnet sviker ska jag göra ett försök senare i år. När nån hasplar ur sig ett "godjul" ska jag fråga vad personen i fråga menar och kanske föreslå några alternativ så får vi se hur det går.