Efter jobbet i torsdags, skärtorsdagen, åkte jag med några närstående och arbetskamrater till Uppsala med tåg för att se uppsättningen av En midsommarnatts dröm. Resan från Centralen till Uppsala och åter kostade över 1000 kr för sex personer medan teaterbiljetterna för samma sällskap kostade 980 kr. Vad som var mest prisvärt och varade längst är det ingen tvekan om.
Ett vägande skäl till resan var att vi ville se och höra Özz Nujen, särskilt efter den översvallande kritiken i DN. Hans stå-upp-attityd passade utmärkt till Puckrollen och det blev en hel del "spelande på publiken". Vid ett tillfälle ville han att de som någon gång varit kära skulle applådera. Då märkte jag att damen bredvid mig, en alldaglig femtioplus finska som jag aldrig sett förut, inte applåderade. Det var så uppenbart och som jag uppfattade det demonstrativt så jag frågade diskret: -Vad då? Har du ditt kvar?
Då log hon och sa med sin sjungande dialekt: -Nej, det var så länge sen och jag låg bara så här! medan hon sträckte ut armarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar