Idag frågade min chef om man behåller stor bokstav i sammansatta ord, som Münchenbo, vilket jag direkt bekräftade. Att man skriver Stockholm, men å andra sidan stockholmare sa han att han visste. Fast egentligen är det ologiskt och när jag för säkerhets skull tittar i mitt ex. av Svenska språknämndens (här är det stor bokstav endast på första delen av namnet, vilket är logiskt - på sätt och vis) skrift Svenska skrivregler (samma sak), ser jag att regeln svajar betänkligt och i en anmärkning står det att när efterledet inte längre förekommer som självständigt ord varierar skrivsättet. Alltså Malmöbo eller malmöbo (se München- ovan), men stor bokstav rekommenderas. Men då blir det mera logiskt att skriva Stockholmare, fast SAOL skriver stockholmare (som jag lärt mig) och Stockholmsfirma (efterledet fungerar även sjävständigt).
I denna första upplaga från 1991 har stor bokstav fått det allra största utrymmet, hela 15 sidor. Men det är befogat eftersom reglerna är många och snåriga och antagligen uppstår tveksamheter för de flesta. Framför allt skrivs det ofta fel eftersom man (okunnigt) tar det säkra före det osäkra och petar dit en stor bokstav. Så brukar det ju vara "på engelska"!
Men fortfarande skrivs svenska månadsnamn och veckodagar med liten begynnelsebokstav och ytterligare två upplagor av regelboken har utkommit och Svenska språknämnden har bytt namn eller omorganiserats.
1 kommentar:
Kanske är det på väg att luckras upp det här med att så ofta använda liten bokstav? Tänker på att svensk massmedia kommit överens om att börja stava de politiska partiernas namn med stor bokstav.
Skicka en kommentar