måndag 14 september 2009

Moa som författare



Självklart är det viktigt att även kommentera Moas författarskap. Det är ju det hon är känd för och inte bara känd utan även folkkär och en ikon för flera generationer av berättare och kvinnokämpar. Hur var det när Harry kommit luffande till torpet Johannesdal och fått logi och en del annat också? Han hade dragit dit gänget som sedan utgjorde gruppen Fem unga som debuterade 1929. Vem fixade mat och tvätt, fika och alla annan service medan de unga, hungriga grabbarna smidde planer?

Moa fick, eller valde att, vänta med sin debut till 1933 och det rynkades på näsan på sina håll åt hennes plitande. Hon sades skriva dåligt, stava dåligt och inte ha nåt att komma med, men vem blev den mest lästa? Upplagor på över 100.000 visar att hon fångat något hos sina läsare. Hur många har läst en roman av Artur Lundkvist? (Som antagligen var den mest kritiska.)

Även om hon inte var någon förnyare av litteraturen var hon en viktig författare som hade något att säga. Prova själv med någon av hennes romaner: Kyrkbröllop eller Kungens rosor, eller... Minst tjugo volymer har hon producerat och hennes anseende har ökat under årens lopp, något som delvis kan ha sin orsak i filmen om Moa och intresset för feministlitteratur som initierats av bland annat Ebba Witt Brattström.

I Tigersteds Svensk litteraturhistoria från 1969 (tredje upplagan) står det i ett kort stycke där Moa fösts ihop med Ivar Lo och Fridegård ( i parentesen statarskolan?): "... medan Moa Martinsons (1890 - 1964) voluminösa självbiografiska och historiska berättelser, t.ex. Mor gifter sig (1936), Kyrkbröllop (1938), uttrycka arbetarkvinnans syn på tillvaron och uppbäras av ett häftigare och mera otuktat författartemperament samt en frodigare inbillning än hennes ovan nämnda kollegers." Vad tycks?

Göran Hägg ger å andra sidan Moa i sin Den svenska litteraturhistorien från 1996 ett par relativt respektfulla sidor med bild. Ivar Lo och Fridegård får ungefär lika stort utrymme. Hägg ger Moa både ris och ros och skriver om "starka och djärva kvinnoerfarenheter...växlar med flickboksprosa..." Snyggaste formuleringen: "...har direktintrycken av Norrköping ur grodperspektiv fått en allt bjärtare historisk lyster, som ingen i efterhand konstruerad roman eller sifferbaserad socialhistoria kan göra efter."

Frågan är om en Tigerstedt skulle ha förstått innebörden och/eller varför meningen skrevs.

Inga kommentarer: