Med denna vanvördiga rubrik vill jag bara meddela min stora glädje över en artikel i nya Svenskläraren, tidskriften. För ett par år sedan stod jag vid Föreningen Arbetarskrivares bokbord på Street vid Hornstulls strand. Bob Hansson kom fram och var intresserad och vi kom att tala om Sven Wernström, som är medlem i föreningen, en av de mest namnkunniga. Hansson blev alldeles lyrisk bara han hörde namnet på författaren. "Det var han som väckte mitt läsintresse, gav mig mina första läsupplevelser! Och han är med i er förening! Så otroligt fint!"
Ungefär så där lät det och jag tyckte att det var fint att kunna glädja någon med sådan liten ansträngning. Sedan tänkte jag inte mer på det. Förrän jag läste i Svenskläraren: en artikel skriven av Bob Hansson, om Sven Wernström, lika översvallande och full av glädje och beundran som vid mötet på Street. Kanske det är så att jag har en del i idén till denna fina text. Hoppas det.
1 kommentar:
Det har du säkert. Åtminstone är det en bra historia och en sådan äger ju alltid sin sanning. Tyckte också mycket om artikeln!
Skicka en kommentar