Boken jag lyssnar på denna vecka under resan till och från Södertälje och under diverse hemarbete är Khaled Hosseinis Flyga drake. En mycket intressant och läsvärd bok. Filmen är också högst sevärd. Det är intressant att få en liten inblick i vad som hänt i Afghanistan under de senaste decennierna och berättelsen är mycket spännande.
Men tyvärr är familjefavoriten Krister Henrikssons inläsning mindre lyckad (eufemism). Detta på grund av att han försöker skapa stämning och känslosamhet genom att mumla och väsa. Sådana ljud tar trafikbruset kål på och det blir svårt att följa med i det som händer. Men Henriksson är i gott sällskap. Det är en vanlig företeelse att dränka dialog och monolog i mummel och sväljande av stavelser och om inte det räcker: med omotiverad musik.
Det viktigaste i en uppläsning, en teaterpjäs eller i en film är enligt min mening att det som sägs hörs ordentligt. Det verkar man inse i andra länder, men inte här.
Den speciella forumuleringen av förnamnet i rubriken härrör sig från en gång då vår favorit var sommarpratare och berättade om sin teaterutbildning. Uppdraget hade varit att föreställa en brunstig isbjörn och när vår aktör gick in i rollen tänkte han: Om min mamma skulle komma in nu! Då skulle hon antagligen låta som när jag gjort något ofog som liten: "Kaaarister"!
1 kommentar:
"forumuleringen av förnamnet...?" :)
Skicka en kommentar