Så blev det dags att avsmaka det egna koket och det smakade bra. Tillbehören också. Min fru Birgitta hade strängeligen instruerat mig om att köpa "såna där larviga hattar" på hemvägen. Men hur jag än letade bland alla kräftattiraljerna hittade jag inga hattar. Fast nöden är uppfinningarnas moder och på några sekunder hade jag vid hemkomsten tillverkat två hattar av ett par A4 med Albert Engströms valaffisch från 1922. Den som kanske bidrog till att vi fick kompromissen med Brattsystemet istället för spritförbud.
Det har slagit mig att även Taube har använt kräftor i sina texter. I Första torpet, första strofen, står det " ... och när Bellman sjöng vid tulln och ljustra kräftan röd - ur kastrulln". Han syftar förstås på Bellmans epistel 80 som avhandlar Ulla Winblads lustresa till Första Torpet, utom Kattrumpstullen. Den som börjar "Liksom en herdinna, högtidsklädd" och som slutar med att "Ulla, kullstjälpt som en fru, med Mollberg hon snarkar ännu." I andra strofen står det "... det torpet lilla, strax utom tulln, där kräftan ljustras röd i kastrulln". Vad han nu menar med det. Ljustra och koka är såvitt jag vet vitt skilda saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar