Söndagsbio

Igår blev jag ombedd att köpa mobilt bredband till en kollega. Det var extrapris och jag åkte till Heron city. Passade på att köpa biljetter till nya Millenniumfilmen, Luftslottet som sprängdes. Vi såg den idag på eftermiddagen och den var OK, som väntat. Men salongen var nästan tom trots att filmen hade premiär i fredags. Fast det är klart: De kör åtta föreställningar om dagen bara i Kungens kurva.

Ikväll blev det Järnkorset med James Coburn. Hade ingen lust med feta grekiska bröllop eller Troja, som jag nyligen sett på arbetstid.

Lång dag med helgon och skurkar

En lång dag avslutades med en "sån där Wallanderfilm" med Mikael Segerström i en skurkroll. Två klasser har fått kämpa med en artikel i form av en ledare klippt ur DN. Den handlade om invandring och vem som ska bestämma om den. Begrepp som arbetskraftsinvandring, asylsökande och migration dök upp och kunde ventileras. En gästelev undrade vad "genre" betyder och fick fnysande svar från ordinare lärjungar som raskt förklarade var "schanger" är för nåt. Inte illa när man kan se att nötande ger resultat. En annan klass kämpade med en text om heliga Birgitta. En av eleverna knäckte lätt min associationsgåta på tavlan: Heliga Birgitta - min fru - vår fru - Notre Dame - ?

Jobbet avslutades med "öppet hus" som ordnas för att värva elever inför nästa läsår. Det kom så många att det kändes meningsfullt att stanna till 1900. Men nån rusning var det inte. Å andra sidan fanns det tid att tala med alla elever och föräldrar som dök upp. Jag träffade ett dussintal.

Monica Zaks nunna

Var ikväll på KB och lyssnade på Monica Zak som berättade om sin nya bok, Offensiv Röda Nunnan. Intressant på flera sätt: SVT visade igår ett program i serien Hemliga rum som visade att Nelly Sachs möblemang finns i ett hemligt, underjordiskt rum på KB. Hon skänkte det och allt finns uppställt som det stod i hennes lägenhet på Bergsunds strand en gång i tiden. Man har försökt avhjälpa källarkänslan med ett stort foto på väggen (tyvärr svartvitt), som föreställer utsikten från hennes fönster. Bilden visar Gröndal och berget mitt hus vilar på.

Monica Zak berättade fängslande om gatubarn och utrensningar av sådana i Guatemala. Förfärliga levnadsvillkor, som hon på olika sätt dokumenterat och gjort litteratur av med stort engagemang och under eget risktagande.

Bowmore, Bowmore med flera

En ny vecka har inletts efter en omväxlande helg med barnkalas i Märsta och herrmiddag med whiskyprovning (helt separerad från barnkalaset). Idag på eftermiddagen har jag och en viss Jan Lidén smidit planer om att skriva om arbetarlitteratur och jag har hittat intressanta texter på nätet om detta ämne och även om den Birgitta som blev kallad helig efter att hon ingått änkeståndet och sedermera avlidit.

Vaccinering och ubåtar

Idag genomfördes elevvaccinering på min skola. Några stycken satt och hängde i vårt personalrum efteråt, personal och elever tillsamman och i samråd. De såg inte så pigga ut. I svälja verket har jag inte sett nåt liknande så jag hämtade kameran i avsikt att dokumentera en rapport. Tyvärr dog batteriet när jag skulle föreviga raden av vaccindoser på bordet i konferensrummet. Åtta skolsköterskor hade anlitats. De jobbade bra. Enda problemet var - enligt vår sköterska - hur de skulle hinna fika tillsammans. Jag tyckte det såg ut som om de klarade det galant, i alla fall att döma av ljudnivån. Frågan är hur de klarade att jobba tillsammans i det trånga utrymmet. Tydligen känner de inte till begreppet schema.

Filmen om Frankensteins monster tog slut förgången natt och Ubåt anfaller tog vid, en klaustrofobisk film från 58 med Burt Lancaster och Clark Gable. Det vi tittare ska engageras av är att båda vill vara ensam befälhavare. Burt är populärast bland manskapet och Clark är högst i rang, men han har råkat sänka ett antal ubåtar tidigare och hamnat på staben, ett öde värre än döden. Men han har fått en ny chans att lossa på slipsen. Det blir spännande att se hur det går när japsen anfaller.

Kan det vara så att Mary Shelley arbetade med symboler och hjälplösa Elisabeth är hon själv, hennes fästman doktor Frankenstein - den experimenterande - är Percy Shelley medan monstret - det konstgjorda - är snobben lord Byron?

Schlagerspöken hälsar på

Min chef kallade till möte "som vanligt", varpå jag svarade att "vi måste sluta träffas så här" och hon svarade med att fråga om jag hade nåt förslag. "Jag kommer ikväll under balkongen," blev mitt givna svar.

De gamla schlagerlåtarna håller, inte minst med tanke på all den samlade visdom som fanns i dem - jämfört med dagens motsvarigheter. Åke Söderblom stod för detta tydliga meddelande en gång i tiden - i början av trettiotalet - och Karl Wehle sjöng. Jag tror att Fridolf Rhudin gjorde en parodi på låten i filmen Fridkolf i lejonkulan (har inget med Dramaten att göra). Fridolfs vissling var så klart usel.

Åsikter i all ära

Det är trevligt med åsikter och jag brukar uppmana mina elever att skaffa eller tillägna sig sådana. Då brukar de säga: "Va?" Och min standardreplik är då förstås: "Så säger en riktig gymnasieelev." (Man kan förstå vilken effekt alla gymnasiereformer haft.) Då svarar eleven: "Va?" i ett något högre tonsteg och ser rätt förvirrad ut. Och då svarar jag: "Jag älskar det här jobbet." Vilket ger upphov till elevens tredje: "Va?" i ännu högre ton. Så där kan vi hålla på och det är ganska kul, i alla fall för mig.

Något mindre kul är förekomsten av alla klåpare som ska tala om för mig och mina kolleger hur skolan ska skötas. Ju längre från verkligheten desto bestämdare åsikter. När såg vi senast en debattartikel från en lärare? Möjligen kan en facklig företrädare förekomma i en tevesoffa medan de som företräds är på väg till jobbet. Finns det något annat yrke som det finns så många åsikter om hur det ska skötas och reformeras och sparas på?

Mankell och Kårhuset i Stockholm

Såg intervjun med Mankell ikväll. Mycket sympatisk man och författare, mångsidig och klok. Man blir sugen på att skriva böcker och bli lika rik och berömd. Att bli lika trevlig är nog svårt . Det måste vara en medfödd talang. Märkligt bara att han sa att han struntade i gymnasiet och inte tog studenten utan gick till sjöss och bodde i Paris. Varför satt han då och skalade plugg på Kårhuset i Stockholm under ockupationen 1968? Jag menar om han inte var student? Han sa visserligen att han blivit påpucklad av polisen i Paris under demonstrationer samma år. Kan det vara orsaken till att han stödde stockholmsstudenternas oklara krav som Anders Carlberg framförde?

Insomningstips

Dags att ladda upp inför måndag och en ny vecka. Jag gör det med hjälp av min nattfilm: gamla Frankenstein med Boris Karloff. Den filmen ansågs så otäck att den först förbjöds i Sverige när den kom, 1932. Men med tre bortklippta minuter släpptes den samma år. En annan lustighet är mannen som i början av filmen står på en scen och varnar känsliga personer, ungefär som våra tevehallåor.

Vaccinering och Stadsmuseet

Igår ringde vår syv (studie- och yrkesvägledare) till en kollega som trängs i ett arbetsrum tillsammans med mig och fyra andra. Hon undrade vad han sagt till en elev som blek och darrande stod inne på hennes expedition. Var det verkligen så att eleverna skulle komma till skolsköterskans mottagning och lägga sig i en rad på golvet med neddragna brallor för att få sig en vaccinationsspruta med assistans av oss lärare?

Min kollega Mårten försäkrade med ett snett leende att det var ett skämt "ha-ha" och jag såg eleven framför mig: en artonåring på omkring 185 cm, duktig i alla ämnen och ordförande i elevrådet, men i alla fall...

Vid besök på Stadsmuseet i veckan med en grupp från Slf fick jag syn på ett stort foto från Hägerstensåsen. En buss hade rammat en kiosk nån gång under året 1955 och händelsen bevittnades av en stor unghög och jag misstänker att min fru var en av de nyfikna som avbildats. Därför måste vi dit idag med förstoringsglas. Tänk om det är ett ekon från hennes barndom som visas på museet?

Ett långt samtal

Det blev en snärjig dag eftersom medarbetarsamtalet med min närmaste chef Mia tog två timmar istället för en. Men samtalsämnet var så intressant och jag är glad att jag just nu arbetar i ett sådant klimat att jag kan framföra vad jag anser. Det är ju långt ifrån självklart i dagens arbetsliv. Men cirklarna rubbades i alla fall, inte minst därför att min lärarkandidat Åsa är så exemplariskt intresserad och hjälpsam och arbetsvillig. Det samarbetet är så intensivt att jag inte hunnit vrida på huvudet och titta på väggalmanackan idag. Om jag hade gjort det hade jag sett att jag bestämt mig för fortbildning även ikväll: Stadsmuseets utställning om Stockholm i filmat tillsånd (som jag visserligen sett en gång), men som tur var ringde en medarbetare i SLF, Svensklärarföreningen, när jag satt hemma och började gå igenom dagens hemmail och undrade och en kvart senare var jag där. Tur att man inte bor på landet. En mycket givande dag och kväll. Nu måste jag göra en lista över morgondagens plikter.

Ulla Rhedin

Var på fortbildning med BUS ikväll i Författarnas hus. Ulla Rhedin, som forskat och kommit till en del slutsatser och hittat en del intressanta teorier om samband mellan barnbokens text och bild berättade en del om sina rön. Hon presenterade också en del danska och norska böcker och författare. Kunnigt och givande även för mig som inte just nu har för avsikt att göra bilderböcker. Men jag blev inspirerad att tänka om när hon berättade om danskarnas ironiska och allt annat än politiskt korrekta ton i böcker som skrivs och ges ut där.

Sveriges Kommuner och Landsting

SKL har gjort ett utspel angående lärarnas arbetstid vilket har lagt sordin på stämningen på min arbetsplats, liksom - förmodar jag - på andra liknande arbetsplatser. Södertälje kommun har lagt in önskemålet i en så kallad utbildningsplan, i vanlig Stalinordning. Det handlar om att arbetsgivaren ska ta makten över arbetstiden. Min lärarkandidat som ska prova på att hålla sin första lektion på fredag känner sig nu tveksam till att gå in i yrket eftersom hon valt det med tanke på den relativa frihet som ändå finns trots att tumskruvarna redan dragits åt några varv och statusen är betydligt lägre än då jag började för några decennier sedan.

Fortsatt juryarbete, kompromiss

I fredags träffades juryn och det visade sig att vi skulle enas om tre texter som skulle vinna denna omgång och publiceras i Länstidningen. Vi var ense om två av de tre, men fick kompromissa om en av dem. Gissa vem som ska formulera motiveringarna till att just dessa texter valdes? Rätt gissat! Som tur var slipper jag skriva motivering till en av texterna som jag anser idiotisk i sammanhanget, men samtidigt fick jag släppa en som var riktigt bra. Ett litet delikat söndagsjobb.

När de tre publicerats tar omgång två vid och då är det fortsättning på de tre publicerade som ska skrivas av skolbarnen i Södertälje. Det är tydligen viktigt att inte alla vinnare kommer från samma skola, en synpunkt som jag inte har särskilt stor förståelse för; kanske det säger något om mig själv - att jag är mera elitist än politiskt korrekt?

Postproblem

Nån mer än jag som har drabbats av Postens nya nedskärningar? Jag syftar på tidigareläggningen av brevlådetömningar. Mina närmaste lådor töms 1700. Ett par lådor som för nån vecka sedan tömdes 1900 och 2000 töms nu också 1700. När jag ikväll jagade till Hornstull, där man förr tömde 2200 visade det sig att man där tömmer lådan 1900 och vid Centralen numera redan 2000. Botten Posten! Snart får vi åka runt med breven själva - fast då sparar vi in på frimärken förstås. Lika bra att montera ner Posten och skicka våra löner direkt till Generaldirektören utan onödiga omvägar.

Dessutom försvann tre försändelser i somras, vilket gjorde att jag fick betala en påminnelse på 500 kr och miste ett par filmer - de senare ersattes, men inte av Posten.

Välja och vraka

När jag fick en idé till denna blogg började datorn krångla. Då försökte jag ta bort sådär 1500 gamla mail, men det blev tydligen för mycket för den här gamla maskinen. Tänkte skriva om hur juryarbetet fortgår: Vi fem ledamöter har fått 32 texter av vilka vi ska välja fem var. Det ser ut som om fyra av fem är eniga om åtminstone två av dessa förslag. Spänningen stiger.

Vi väljer och vrakar. Sortering på flera fronter.

Juryarbete

Idag har jag suttit, eller rättare sagt medverkat, i en jury. Det är inte som Tolv edsvurna män eller nån annan amerikansk rättegångsfilm. Långt därifrån. I detta fall gäller det att föreslå en fortsättning på en bok, nämligen en kommande i serien Lasse-Majas detektivbyrå. Det har flutit in 189 bidrag från skolbarn i Södertälje, så visst finns det en potential. Men alla bidrag har handlat om samma sak och jag fick alla idag på förmiddagen, 110 sidor, så det gällde att läsa snabbt. Egentligen skulle jag ha valt ut tio bidrag som bör gå vidare senast klockan 15 idag, men jag måste göra en del annat så jag blev tvungen att skaffa mig några timmars respit.

Imorgon skickas listan på alla förslagen ut till oss jurymedlemmar - som tur är är vi inte så många som tolv - och sedan skall vi enas om ett mindre antal bidrag... och ett mindre, tills vi hittar en vinnare om drygt en vecka. En grannlaga uppgift. Kanske vi hittar en blivande författare, kanske vi tar död på 188 författardrömmar.

Wenn jemand eine Reise tut...

Under en i dagarna genomförd kortresa till Tyskland lyssnade jag och min medpassagerare till två böcker. Den första var Glasbruket av Arnaldur Indridason, en isländsk författare, något som man kanske kan lista ut genom att stava sig igenom namnet. Boken är en polisroman med handling som utspelar sig i isländsk miljö och bara det gör boken läsvärd. Den andra boken var en kort Nesser på fem cd. Den handlande om en översättare i det välanvända frisiska landskapet som upptäcker att författaren till boken han diskret översätter är ett mordoffer och inget självmordsoffer som man först tror. Boken heter Rein, liksom boken som boken som översättaren jobbar med. Tyvärr saknades sista cd:n så vi fick inte veta hur det gick till sist.

För övrigt var det skönt att åka iväg ett tag. Vättern och Sundet och Stora bältbron är alltid trevliga att återse, liksom varuhuset Citti.